Text: Hanna Ojala, biståndsarbetare, översättning Ida Ringbom

Ett av de mest i ögonen fallande problemen i Senegal är den bristande avfallshanteringen och den därav följande nedsmutsningen av miljön. Skräpet som ligger på marken smutsar bland annat ned jordmånen och de växter som odlas där, luktar illa, förfular, minskar på den odlingsbara ytan och leder till spridning av olika sjukdomar. Dessutom kan småbarn och djur äta av avfallet eller skada sig på exempelvis öppna plåtburkar.

Eftersom det i praktiken inte finns något avfallshanterings- eller återvinningssystem överhuvudtaget i Senegal är det väldigt svårt, om inte omöjligt för människorna att behandla sitt avfall på ett miljömässigt hållbart sätt. Det finns knappt alls några soptunnor på offentliga platser och skräpet hamnar oftast på marken, fastän man i princip kunde gå med dem i handen eller i fickan till arbetsplatsen eller hemmet.

Avfallshavet i omgivningen kan också ha en psykologisk betydelse för varför man inte handlar så: det kan kännas likgiltigt om man slänger skräpet på marken då den så vi så redan är full med skräp och ”alla andra ändå skräpar ned”. Dessutom är folk inte nödvändigtvis medvetna om hur deras beteende påverkar miljön, förvärvsmöjligheterna, så som jordbruk och fiske och via klimatförändringen livsförhållandena och framtiden på hela jordklotet.

Också om man skulle transportera sitt eget skräp till någon plats där det finns en soptunna löser det inte problemet, eftersom allt hushållens och företagens avfall, också plast, vanligen förstörs genom förbränning och det producerar sedan igen gaser som är farliga att andas in och skadliga för atmosfären. Förbränning verkar ändå vara det enda sättet att tömma fulla soptunnor eftersom det i största delen av Senegal inte finns något avfallshanteringssystem – i Dakar finns det en del sopkärror som hämtar hushållsavfall och för dem till soptippar eller förbränning. Man borde ändå hitta på något miljömässigt hållbarare sätt att bli av med soporna än att bränna dem.

En tillfällig lösning på det här problemet är att vidarebehandla skräpet genom återanvändning. Något egentligt officiellt återvinningssystem finns det inte i Senegal, men återvinning av glasflaskor fungerar ganska bra eftersom man får en liten ersättning för att föra returnera flaskor. Dessutom återanvänds tidningspapper som omslagspapper för fyllda batonger och av kapsyler och andra metall- eller plastskräp har man börjat tillverka prydnads- eller bruksföremål för försäljning. För övrigt återvinns inte papper, bioavfall, kartong, metall, problemavfall eller plast just inte – å andra sidan har inte privathushåll för tillfället någon möjlighet i Finland heller att återvinna plast, förutom vissa plastflaskstyper.

Förutom problemavfall är i synnerhet den växande mängden plastavfall oroande eftersom plast inte förmultnar och blir ännu längre kvar i jorden än metall. I vissa länder har man börjat begränsa användningen av plastpåsar till och med genom lag, men i Senegal har man inte gjort det, utan plastpåsar används relativt sorglöst och efter användningen hamnar de ofta i naturen.
undefined
undefined

De påsar som används på torgen är lyckligtvis ganska tunna här, så det bildas inte lika mycket plastavfall av dem som av tjocka plastkassar. Mängden plastavfall kunde man försöka minska bland annat genom att minska användningen och konsumtionen av plastföremål, genom återvinning av plast och genom att utveckla mindre skadliga material i stället för de nuvarande plastmaterialen.

Bioavfall är sedan igen ur miljöns synvinkel knappt alls skadliga eftersom de förmultnar snabbt och innehåller naturliga substanser. De enda minussidorna gällande dem är lukt- och utseendeproblem och möjlig spridning av sjukdomar via de flugor som trivs bland bioavfallet. Bioavfall kunde i synnerhet i torra områden utnyttjas mer för kompostering vilket skulle hjälpa med att öka jordens bördighet och på det sättet förbättra odlingsmöjligheterna.

Statens och kommunernas inställning till miljöfrågor är i Senegal i princip positiv: i Senegal finns det en miljölag och Senegal har undertecknat alla centrala internationella miljöavtal. Trots det här har man inte just lyckats minska på miljöproblemen bland annat på grund av att staten och kommunerna inte har tillräckligt med resurser för att rätta till problemen med avfallshanteringen. Medborgarorganisationer, till en del också scouterna i Senegal (EEDS), har börjat arbeta för att lappa systemet. Också Woomal-projektet i samarbete med Finlands Scouter strävar efter att förbättra situationen.

Också om insamling av avfall, vidarebehandling av dem via återvinning och förstörelse på rätt sätt är viktigt förbrukar allt det här ändå mycket energi och naturresurser, så som elektriciteten som används för att driva den maskin som används för att driva returpappersmassan. Därför är den för miljön mest hållbara lösningen att helt enkelt minska på konsumtionen så att mindre avfall bildas.